Åldrats i förtid

Att jag inte är 20 längre har jag efter lång förnekelse börjat acceptera i takt med tilltagande bitterhet och tunnhårighet.
Men att få en 40-års kris vid 26 hade jag inte kalkylerat med, tack för det Aftonbladet!

Aftonbladet- Glöm yngre kvinna och snabbare bil

Att tänka innan man talar...

Igår behagade Den Onde och Den Gode att avlägga visit i det Ekblomska residenset. Den Gode hade som den mysgubbe han utvecklats till den stora vänligheten att medbringa en film som vi avnjöt i varandras sällskap.

Ett mindre genomtänkt uttalande från undertecknad renderade ganska stora lustifikationer från den övriga skaran.

Citatet beträffande en av skådespelarna som löd "åh, det är ju han som är med i PS I love you" kände jag i samma stund som det uttalades att det var helt fel sak att säga på en grabbkväll.

De hårdaste orden fick jag utstå från åldermannen Den Onde som ansåg sig vara en riktig alfahanne där han satt med sitt glas mjölk och sin muffin. Vi andra drack juice men det tyckte Den Onde var för starkt...

Tillbaka till verkligheten

Efter tre dagar på hemmaplan efter SIK:s, eller Real Skattkärr som vi ödmjukt kallar oss, träningsläger i fjällmiljö börjar finmotoriken att återvända så till den grad att fingrarna åtminstone träffar någonstans i närheten av den tangent som avses.

Jag skulle gärna redogöra närmare för vissa detaljer men eftersom det råder en sekretess strängare än på KGB:s högkvarter rörande hur vi bedriver vår försäsongsträning så tvingas jag helt enkelt att avstå. What happens in Sälen stays in Sälen. Vi vill ju inte att våra seriekonkurrenter ska få någon gratisinformation.

Kan väl åtminstone släppa några blänkare:

Axel var piggast.
Alex var tröttast.
Björnen var mest romantisk.
Jag var lugnast.
Jag slår Matte K på alla distanser i längdåkning, även om jag åker med en stav och en påse med korv, bröd och ketchup i handen samt en engångsgrill under armen.
Fille kan behöva jobba lite med balansen.
Sökjer kastar bra och Leslie har sämst reaktionsförmåga.

Sälen, under och efter.

Nästa helg åker Skattkärrs IK på den årliga avslutningsresan till Sälen. Ifjol åkte jag med i villfarelsen att det var ett träningsläger och valde för att få lite extra effekt av höghöjdsträningen att sova i överslaf. I år vet jag bättre men som en av lagets åldermän åker jag med i syfte att hålla koll på ungdomarna så att de inte hänger sig åt de frestelser som kan förekomma på en skidort.

Jag låter Pingus känsloyttringar nedan, eller vi kan kalla honom Maty, påvisa hur jag tror det kommer se ut nästa fredag.

Likväl får den här trötta björnen, vi kan kalla honom Nick, symbolisera de tappra själar som förmår sig gå till jobbet efterföljande måndag.

Den Onde och Den Fule mot nya mål

När jag idag detaljstuderade min kalender upptäckte jag till min monstruösa förvåning att det tydligen är mars. Kom också till insikten att det är ungefär fem månader kvar tills jag ska ge Iron man tävlingen ett försök.

Detta förfasade mig en smula, inte själva tävlingen utan frågan vad jag ska företa mig efter denna övning. Har tyvärr insett mina begränsningar så till den grad att jag förstår att jag aldrig kommer bli första man härstammande från Södra Skoga som reser fanan på toppen av Mount Everest, inte heller kommer jag kunna simma över engelska kanalen ty dit räcker inte mitt pannben till.

Med lätt stukad stolthet över dessa demoraliserande konstateranden så föll valet på något betydligt enklare än de två nämnda prövningarna, mitt livs första klassiker.
Verkar även som att jag lyckats lura med mig den andra spillran av den forna treenigheten Loosers Corner, Den Onde, på strapatsen.

Vi börjar i Vansbro i juli och avslutar runt Vättern nästa år. Som med allt annat har jag förstås en rad förutfattade meningar om de olika momenten. Givetvis har jag en klar uppfattning om alltihop trots att jag inte tagit reda på så mycket bakgrundsinformation, på så sätt sparar jag tid.

Vansbro: -Ett jävla plaskande i den gren som jag sämst behärskar med andra människors fötter ivrigt sparkandes i ansiktet. I mål tar jag mig dock.

Lidingö: -Been there, done that. Det här är kul, här jagar jag tider och på sikt även min drömkvinna, nämnligen den isprinsessa i silver som man erhåller om man avverkar de tre milen på under 2.15. Det kommer inte hända i år men jag vill ha henne.

Vasaloppet: -Det blickar jag fram emot med tillförsikt, rullskidor ska köpas, seedningslopp ska köras och sen får vi se vad som händer.

Vätternrundan: -Den isärklass tråkigaste. Inte en människa som erhållit rätt vaccination kan tycka att det är roligt att göra samma monotona rörelse i 30 mil. Tycker man att det är kul med skavsår i arslet och bortdomnade könsorgan så ska man inte ha medalj utan en tröja med långa armar, spännen på ryggen, medicin och vård.