Cowboy utan häst

Idag råkade jag sälja en vän.
Vi har haft mycket kul ihop jag och min trogne följeslagare. Så många grusvägar vi upptäckt, så många lerhål vi utforskat botten på och så många regnskurar vi trotsat. För att inte tala om adrenalinkickarna de gånger det varit riktigt nära att gå käpprakt åt det håll där det är väldigt varmt och han med hornen bor.

Men nu är det över.
Jag är inte längre innehavare av någon motorcykel.

Det var inte med helt torra ögon jag vinkade farväl av min hoj då hans nya ägares ryggtavla långsamt krympte i fjärran för att slutligen försvinna bortom horisonten. Kvar stod jag i kylan och kände mig som en cowboy utan häst, som Indiana Jones utan hatt, som Cantona utan krage, som Björn Borg utan pannband, som en biblotikarie utan glasögon, ja ni fattar, det kändes helt enkelt lite tomt.
Nu återstår att se om det blir till att införskaffa en ny häst eller om det är läge att börja pensionsspara.

En sån dag...

Söndagar kan vara trista, tråkiga och alldeles.. alldeles underbara. Den Ekblomska söndagen har bestått av lite löpning, lite träning och lite arbete och alla de tre nämnda aktiviterna förlöpte tämligen smärtfritt.
Enda smolket i glädjebägaren denna soldränkta dag var en incident i det egna köket.
Matlagning är nämligen inget jag skriver upp på listan "10 saker jag är bra på", kommer vid närmare eftertanke inte på så många andra saker att printa ner på den listan heller men ändå. Lyckad matlagning i mina ögon är när jag lyckas öppna tonfiskkonserven utan allvarligare personskador och blodvite.

Min vana trogen skulle jag försöka koka några märkliga frön som jag hittat på min lokala ICA-butik. Fast jag så nogsammt följde instruktionerna så var det något som ballade ur fullständigt. Fröna blev helt vilda i kastrullen och gjorde sitt yttersta för att lämna kokkärlet, lite fler än vad som önskades lyckades dessutom med sitt mål och när allt hade lugnat sig kunde jag konstatera att mitt kök såg ut så som det brukar göra runt ett fågelbord.
De frön som däremot stannade kvar i kastrullen visade inga som helst tendenser till att vilja flytta på sig och det krävdes ganska rejäla verktyg för att lyckas skilja dem från grytans botten och kanter.
Men men, man kan inte lyckas med allt hela tiden.

Premiären avklarad

Idag gjorde de blåklädda lirarna i IFK Heden säsongspremiär genom att besegra Ulvsbys U-lag.
Av diverse anledningar, om än dock angenäma, blev undertecknad något sen till samlingen och lyckades med nöd och näppe iträda sig matchkostymen endast 5 minuter före avspark. Uppvärmningen blev därför synonymnt med att knyta skorna vilket bidrog kraftigt till en känsla av svårartad pingislunga efter 15 spelade minuter.
Detta till trots fick jag den stora äran att försegla kistan med den beryktade spiken genom att med en drömträff från 40 meter slå in det avgörande 2-0 målet.
Det här med drömträff är något som mina lagkamrater starkt ifrågasätter och okej, jag kan väl sträcka mig så långt till att medge att både vind, sol,några märkligt placerade grästuvor, en ännu märkligare studs och eventuellt en malplacerad sork bidrog till att bollen så sakteliga letade sig i mål och att nätet knappast behöver tillkalla lagning efter påhälsningen.
Men dom räknas dom med och målskytt i premiären bådar gott inför kommande drabbningar.
Nu kör vi!

Stavfel

Hemkommen från helgens övningar i fjällen kan konstateras att min födelseattest förmodligen ljuger om min ålder då jag långt ifrån klarar att hålla jämna steg med de som bara är något år yngre. Man blir lite sliten av höghöjdsträning.
Eftersom resan utfördes enligt principen "vad som händer på träningsläger stannar på träningsläger" så kommer ingen mer utförlig rapport.

Dock konstaterar jag att det var väldigt komiskt att se en av mina lagkamraters framfart i längdspåret då han sin ansenliga längd till trots var utrustad med stavar som hade varit i kortaste laget även åt en mellanstadiepygme. Att han tvingades åka i störtloppställning för att nå ner till snön berodde på ett missförstånd i skiduthyrningen där han på frågan om längd svarade:
-23 cm slak...

SM-Guld

Här hade jag kunnat skriva om varför Färjestad vann SM-guld. Det får någon annan göra, dels så finner jag det överflödigt och dels så har jag inte tid.

Jag hade också kunnat skriva radmeter om hur märkligt jag tycker det är att kommentatorerna efteråt pratar mer om förlorande laget än om det vinnande. Det tänker jag inte heller göra, dels för att jag egentligen skiter i det.

Istället skriver jag Jörgen Jönsson, nej jag skriver JÖRGEN JÖNSSON istället.
Det vi har följt under långt mer än ett decenium är ingen hockeykarriär.
Det är en saga.
En saga med ett slut så vackert och så värdigt att tårkanalen inte kan undgå översvämmning ens hos den mest hårdhjärtade.

Nu blir det hårdköra tills pannan ramlar ner i arbetslaptopen med hopp om att slippa medbringa densamma till Sälen.
Men jag är inte bitter, hänger man inte med är man inte snabb nog.

Det blir en lång natt

Hockey i Löfbergs lila med ett rafflande och synnerligen adrenalinframkallande suddenavgörande och fullmåne. Rutinerad som man är så blev det en sen kopp kaffe. Det kommer garanterat hålla John Blund på avstånd en lång tid.
Det där med kaffet var ju inte så begåvat med facit i hand.

Jag vet dock en som förmodligen har ännu svårare att sova. Han heter Jukka Voutilainen. Hade han satt straffen i sudden tror jag HV hade tagit guld, nu tror jag tvärtom, att HV inte tar guld.

Undrar vems natt som blir längst, min eller Jukkas?

Träningsläger

Om två dagar börjar innebandysäsongen igen. Det finns en tradition i Skattkärrs IK att efter varje säsong styra kosan mot nordligare breddgrader med siktet inställt på Sälen. På torsdag bär det av då stora delar av herrlaget och även några representanter från damlaget entrar två minibussar och drar iväg.

Själv har jag aldrig tidigare deltagit på dessa resor då de ej var uppfunna under min senaste sejour i klubben men jag förutsätter att det rör sig om ett träningsläger i enlighet med satsningen på nästa säsong. Jag tycker det låter klokt att redan nu börja fysträningen för att vara kroppsligt förberedda inför stundande barmarksövningar. Jag förväntar mig att det blir en hel del intervallträning varvat med gymbesök och grötfrukostar under helgen.

En sak har dock gjort mig en smula misstänksam, det ryktas nämligen att några i laget tänker ta med sig öl. Faller inte hela vitsen med höghöjdsträning då?
Som en av lagets åldermän och veteraner, min relativt låga ålder till trots, ser jag det givetvis som min uppgift att agera ordningsman och stävja alla typer av detta mänskliga förfall.
Så, föräldrar, flickvänner, pojkvänner och övriga anhöriga, ni kan vara lugna. Ekblom ska se till att allt går väl och att ungdomarna sköter sig!

Mycket hockey nu...

I fredags var jag på hockey. Den säljare som hade den stora vänligheten att bjuda med sig just mig hade lirat 4-1 till Färjestad -med Peter Nordström som siste målskytt.
För er som inte vet hur det gick kan jag meddela att det blev 4-1, att Peter Nordström gjorde näst sista målet i tom bur och att Lee Goren gjorde det sista.

Säljaren tyckte själv att han var ganska nära och var lite lätt besviken då han hade fått tolv papp rakt ner i fickan om spelet suttit.

Som den gode kund jag är tröstade jag honom givetvis med fraser som "pengar är inte allt" och sedan berättade jag vilka roliga grejer han hade kunnat köpa för pengarna- om han hade spelat rätt. Sedan gick vi ut och där kunde min kamrat inte riktigt släppa sin yrkesroll och som den utpräglade säljartyp han är så försökte han helt enkelt sälja mig. Så bra är han dock inte så att han kan sälja något som inte går att ge bort gratis.

Idag blir det Kinnarps Arena. Där har jag varit två gånger, en gång på pressläktaren när jag i min ungdom knäckte extra som sportjournalist. Den andra gången på sittplatsen när FBK vände underläge 2-3 till seger 4-3 på en minut i den sjunde avgörande semifinalen.
Idag är jag tillbaka på sittplatsen iklädd lillasysters matchtröja och hoppas på en liknande upplösning som senast.

Ärligt talat?

Har precis bevittnat HV- FBK och är oerhört irriterad.
Nu är det inte slutresultat i sig som väckt min vrede utan Kanal 9.

Inte nog med att de har världens sämsta och tråkigaste "expert"kommentator i Calle "Frankenstiens monster" Johansson. Limmar man fast en vinkork i varje tinning på den karln så skulle ingen kunna reda ut om det var Calle eller monstret själv som satt där i studion och funderade på vad nummer 51 i Färjestad med ett C på bröstet heter.
Förutom ovanstående, som om inte detta vore nog, så består försnacket och mellansnacket i periodpaus i stort sett uteslutande av reklam. Detta får man kanske ha visst överseende med då kanalen ej är licensbetvingad. En sak jag däremot aldrig, och inte då heller, kommer ha förståelse för är att när de väl får lite tid över till att snacka hockey innan matchen, ja då har de hyrt in någon jävla spåkärring som genom kaffesump och abborrben, eller hur dom nu beter sig, ska berätta för oss hur finalserien slutar.

Ärligt talat? Ska vi behöva stå ut med det här? Fattas bara att hon får rätt också, då sitter väl kristallkuletanten i studion nästa år.