In i dimman

Nu kom det ikapp oss.

Fram till gårdagens datum hade vi varit ganska lyckligt lottade, vädergudarna hade sett ner på oss med leenden som sträckte sig från örsnibb till örsnibb på de flesta av våra utflykter. Igår hade de dock tröttnat.

Föga anade vi när vi lämnade biluthyrningsfirman och satte kurs mot Niagara Fallen att vi skulle hamna mitt i en kanadensisk snöstorm, knappt se fallen samt vara tvungna att åka igenom den kanadensiska tullen, utan att ens ha lämnat landet.

 

Dagen till ära hade vi valt den billigaste bilen som fanns att tillgå på marknaden. Billigast visade sig vara långt ifrån synonymt med störst och vi fick i det närmaste en kanelbulle på hjul. Vi snarare trädde på oss fordonet än satte oss i det.

Om ni inte tycker att bilen ser så liten ut så får ni tänka på att ta hänsyn till storleken på referensobjektet.

När vi närmade oss Niagara stad, som mer påminde om ett tivoli än något annat, överraskades vi av en dimma så tätt att jag knappt såg vindrutan. Samma dimma gjorde också sikten ut över fallen tämligen begränsad.

Det gjorde kanske inte så mycket eftersom jag ändå tror att ljudet var den mäktigaste upplevelsen. Niagara betyder förövrigt något i stil med ”vatten som dundrar” på indiandialekten Algonqui. Så, då hade man verkat lite folkbildande och kan med gott samvete fortsätta att berätta om vår färd.

 

Då skymningen så sakteliga börjat breda ut sig och snöovädret likaså bestämde vi oss för att retirera och dra oss tillbaka till Windsor.

 

Tyvärr hade vi lite otur i navigeringen och hamnade på något osedvanligt mystiskt sätt på en enkelriktad väg, utan avfarter, som gick till Buffalo, vilket förutom att det är åt helt fel håll dessutom ligger i helt fel land.

En mer än lovligt elegant U-sväng på det brofäste som i förlängningen hade tagit oss till USA räddade dock upp det hela. Skadan var ändå skedd så till den grad att vi lämnat kanadensisk mark och på grund av detta var tvungna att åka igenom tullen. Som tur var hade vi våra pass med oss men den här gången var det lite mer genant än vanligt att svara på frågan ”Vad har ni gjort i USA?”

- Ehh, en U-sväng…