Ett tack!

Promenerade idag langs stranden i det mer an lovligt vackra Santa Monica.
Forutom allt krafs i form av prydnadssaker och andra hyllvarmare som fanns att konsumera var det aven en hel del underhallning att beskada. Dar fanns musikanter, dansare, manskliga statyer, konstnarer och en kille som hade byggt en krokodil i sand.

Bland gatumusikanterna var rastahar den vanligaste accesoaren och de dominerande fargerna var rott, gult och gront. Nagot sa mig att det inte var vanlig tobaksrok som lag tatare an den beryktade Lutzendimman.

Gemensamt for alla entertainers var att de flankerades av en hink avsedd att stoppa sedlar i. Jag kunde inte undga att bli lite avundsjuk pa dessa manniskor.
Tank att ha begavats med en talang mojlig att forsorja sig pa.

Vad fick jag for talang? Jo, jag kan vifta pa oronen...
Tack sa javla mycket!

Jag vet inte om det var de markliga dofterna fran reggaekillarnas rokelse som fick mig att borja nynna pa en sang nar jag spankulerade runt i samma sand som David Hasselhoff och Pamela Anderson en gang sprang igenom i slowmotion.
Erinrade mig en snubbe som sjong nagot i stil med "seems it never rains in southern California".
Konstaterar att han hade ratt.