Att gå över gränsen

I morgon bitti, eller snarare i natt, börjar resan mot sombrerornas förlovade land Mexiko. Det ska bli riktigt kul förutom en enda sak. Vi flyger från Detroit och måste därmed återigen passera gränsen till USA. 

Det känns ungefär som jag tror, dock utan att veta som tur är, att det känns att bli försedd med handklovar och ögonbindel för att sedan bli korsförhörd av fyra grovhuggna män med varsin automatkarbin, lite halvnervöst helt enkel.

En amerikansk passkontroll kan verkligen konsten att få en oskyldig man att känna sig som en förbrytare.

Dessutom är jag alltid lika rädd att jag på grund av språkförbistring ska råka svara fel på någon fråga om jag har bomber i fickorna eller var nazist på 40-talet.

En sak är i alla fall säker. Om de här frågorna verkligen fungerar så måste terrorister vara väldigt ärliga:

Passkontrollanten: - Tänker du utföra några terrorhandlingar under din vistelse här i landet?

Terroristen: (Lätt rodnande och blygt karvande i marken med sin ena sko) - Äsch, du kom på mig. Jag visste att det skulle skita sig!