Räfst

I den utkant av staden där jag har mitt hem har parkeringsfrågan börjat bli ett problem. Till följd av att antalet bilar ökar har allmänheten börjat "skapa" parkeringsplatser där det enligt lagens mening inte borde förekomma sådana. En sådan plats ligger belägen mellan en infart till en parkering (som är förhyrd) och en busshållplats. Om man har en onaturligt kort bil och en hel del tur är det i teorin möjligt att klara gränsvärdet på 15 meter som anger hur långt före en busshållplats man får stå.

Nu nyttjas emellertid denna, av invånarna skapta, parkering även av sådana som inte har onaturligt korta fordon, eller någon som helst tur för den delen. Detta har pågått en längre tid och upprepas ofta av samma fordon vilket har gjort utrymmet till en allmänt känd och accepterad P-plats.

Nu har överheten dock beslutat sej för att stävja denna form av civil olydnad. Hur har man då gått till väga? Har man satt upp en skylt? Har man målat tillbaka spärrlinjen som försvann vid förra sommarens beläggningsarbete?
Svar nej.

Istället valde man ut en av trottsarna och hängde honom högst upp på skampålen till allmännhetens beskådan. Straffa en, skräm de andra. Prygla upphovsmannen och avskräck anhängarna. Låt honom dingla på skampålens topp och bli bespottad av allmogen så att upprorsmännen ser att denna regelvidriga provokation ej gått obemärkt förbi lagens iaktagande ögon och vidsträckta arm.

Den som fick bära hundhuvudet å alla felparkerares vägnar var givetvis jag.
Nu har vi ju lämnat skampålens tid och därför fick jag min räfst i en något moderniserad tappning. En mycket väl synlig böteslapp med ett vite på 1000 riksdaler blev straffet för att stå parkerad 12,658 meter från kollektivtraffikens uppmärkta påstigningsplats. Roligare kan man ha för tusen spänn...